Varför flytta?

Ja det kan man verkligen undra. Vi bor ju så kanon bra. Vi har ett hus som är stort och bra, bästa grannarna och allt. Se repotaget i Allt I Hemmet

http://www.alltihemmet.se/pa_var_gata/artiklar/2007/har-ar-paradiset-for-barn/index.xml

Det måste vara 40-årskrisen som gör sig påmind. Det var jag som hittade huset i Mitt I Huddinge och insåg att man skulle kanske bo i ett hus. Samtidigt är man feg och vill inte flytta till stan eller ett annat område. Nu när Ingrid ände går på AF inne stan och Karin skall börja på Gymnasiet hade det ju varit läge att lämna Huddinge men som sagt, jag är en försiktig general så det här steget var allt vi vågade i dagsläget.

Jag kände som att vi gjort allt man kan göra på Dammv. Ok, vi skulle också kunna göra om köket eller stort badrum på nedervåningen men varför lägga ned pengar på det när man alltid drömt om att få bo i ett hus. Själv är man uppvuxen i både stort hus, lägenhet och lite mindre hus och själv bara bott i lägenhet och radhus. Det var dags att prova något nytt. Att kunna springa runt huset och sätta på hembio anläggningen på full volym eller bada i ett STORT badkar eller att barnen kan få en egen våning eller att man kan sitta fler än 4 i köket eller slippa springa 2 trappor för att äta ute eller slippa släpa grillen och högtryckssprutan genom huset. Eller var det att alltid jämföra hur andra har inrett, nu flyttar vi till ett unikt hus (ok 937 nästan likadana Trivsel hus finns i Sverige).

Något som också tog knäcken på mig var att sitta i styrelsen på Dammvägen och vara med och fixa tak till 243 andra fastighetsägare och inte få ett tack för det, bara massa skäll på att det regnar in eller att man gjort en dålig upphandling. Nu får jag fixa det till mig själv.

Sagt, jag släpade med mig Kristina på visningen som var på tisdagen. Det hade varit en tidigare på söndagen där det varit mer folk. Tydligen hade det varit 40 spekulanter och tittat. Men vi var bara 6 som bjöd på huset. 3 stannade efter att gått upp 300 ksek men kvar stannade 3 st som segade oss upp 300 ksek till.

Kristina var lite tveksam. Hon tyckte nog egentligen inte att vi behövde flytta och som sagt vi kanontrivs ju på DV. Hon hade t.o.m. mardrömmar på natten eftervisningen att det stora vardagsrummet "åt henne". Jag hade också drömmar om att bada i stort badkar ;-) Efter lite övertalning så började även Kristina att acceptera tanken på att flytta. Hon fick ju chansen att planera nya grejor ;-) Tina är verkligen den som inte ligger på latsidan när det gäller idéer, hon hinner inte avsluta en innan nästa sak skall planeras. Tur att hon är gift med en träbock som gör att bara hälften som planeras blir till verklighet.